Den här dagen var exakt vad jag behövde! Helt sjukt oseriös och så underbar. Tack gumman, du är bäst.

Ja i lördags var jag då på möhippa som ni vet om ni läst min blogg och eftersom jag var så sjuk igår så orkade jag inte skriva.
Allt började redan innan 11 i lördags då jag åkte hemifrån för att påbörja kidnappningen på den blivande bruden. Jag var ruskigt sjuk med världens huvudvärk, feber, rinnande ögon och näsa, lock för öronen så att jag knappt hörde, svidande hals, näsa och kinder och ett par lungor som skulle sprängas när som helst.
Kidnappningen ägde rum i Upplands Väsby centrum där den blivande bruden satt och fikade med sin blivande man (han visste om kidnappningen). Vi lurade henne lite så att hon fick skämmas lite. Sedan åkte vi hem till henne där hon skulle välja ut tre ombyten och så började vi med vindrickande :) Sedan blev vi skjutsade in till stan eftersom vi skulle på City Studios på Holländargatan där den blivande bruden skulle bli stylad och fotograferad. Kan lova att det var en väldigt uppskattad överraskning :) Efter många tömda vindunkar, massa skratt, snygga kläder och fotografering gick vi vidare till Golden Hits där vi åt och såg showen Schlager goes 80 s´. Samtidigt som vi såg på showen så fick vi äte tre rätters middag då förrätten var sparrissoppa, och till varmrätt hade jag valt Lammrack med potatis- och persiljekupol, chèvrefylld vårrulle och sauce burgundy. Efterrätten kan inte förklaras med ord så därför får ni helt enkelt en bild ;P

Yesyes, är lite förvirrad :P Kakan, Oskar, Ica, Emma, Anna och en kille som hette Erik har varit hör nu under kvällen. Vi har snackat massa skit som vanligt och ätit fruktsallad :) Det enda som var annorlunda mot hur det brukar vara är att Erik bara pratar engelska. Alltså har jag fått tillbringa hela kvällen med att prata engelska. Man blir då lite förvirrad när man plötsligt ska sluta prata engelska och byta till svenska igen :P Nyss när jag stog och diska så tänkte jag på något och kom sedan på mig själv att jag tänkte på engelska :P Kanske är lite trött för att ställa om hjärnan.

Och vet ni vad? Idag är sista dagen på Fredriks helvetesvecka :D Och jag är så sjuuukt glad. Vi klarade det! Nu har han bara en kväll kvar innan semestern och det är nästa tisdag. Så om en timme kommer han hem och då vet jag att jag får ha honom hemma med mig imorgon. Sen så jobbar han torsdag-lördag igen, men som tur är så slutar han 18 så då är han hemma på kvällen i allafall.

Ska även passa på att tacka Jenni för att hon följde med oss till BVC idag!

För en halvtimme sen kom jag och Kasper hem från Ica (alltså Jessica). Kasper åt sin kvällsmat där och somnade sedan gott i vagnen och vaknade inte när vi kom hem. Så jag lyckades lyfta honom från vagnen till sängen och till och med smörja in hans kinder utan att han vakna! *Stolt*

Hos Ica hade vi det lika mysigt som vi alltid har det tillsammans. Kakans dofter, Emmas bröst, Annas söthet och Icas nånting :P Haha.. Försökte låta filosofisk men det gick ju ingen vidare bra. Vi myste alla i Icas nya soffa och hade våra riktigt normala samtal som vanligt. Jag älskar verkligen när vi umgås så. Det är äkta kärlek för mig! Det där kanske lät dumt nu.. Det klart att jag känner enorm kärlek till min älskade son och min man men det här är äkta kompiskärlek. Jag har fått känna av den fina kompiskärleken från många på senare år :) Och den kärleken som varit längst är ju den mellan mig och Knapp :) Sen finns det ju förstås massa fler kärlekar inom kompisgänget för mig där ute. Till vissa har man en lite speciell och lite starkare kärleksrelation än till andra. Man förstår varandra lite bättre och har varit med om liknande saker. Haha, vill du känna dig träffad och tror att du kan det så varsågod. Men jag tror att den människan jag pratar om mellan raderna förstår själv att det är henne jag menar.

Nu ska jag ta och lägga mig i sängen och läsa lite i väntan på att Fredrik ska komma hem så att man får ännu mer kärlek :) Boken som jag läser nu heter Lyckliga ni som lever: om rätten till vår död och är skriven av Kerstin Abram-Nilsson. Den handlar om en kvinna som får samma sjukdom som min pappa dog av förra året, alltså Als. En riktigt hemsk sjukdom. Har mer och mer börjat tänka på min pappa nu så tänkte att jag kanske kunde "bearbeta" sorgen genom att läsa den boken. När min pappa fortfarande levde så läste jag boken Ro utan åror som också handlade om en kvinna med samma sjukdom. Har försökt hitta fler böcker som handlar om den men det verkar inte finnas så många.

Jag är så arg och ledsen just nu. Varför ska livet vara så sjukt orättvist mot vissa? Varför ska man behöva lida så mycket?
Du finns i mina tankar hela tiden gumman, jag hoppas att du vet det. Du har haft det så tufft en tid nu och nu när allt borde vända och bli så underbart så fortsätter allt att bråka med dig. Så jävla orättvist. Men du är stark gumman och det är den lille också. Jag vet att allting kommer att bli bra, men det är ändå inte rättvist att ni ska behöva gå igenom det här.

Det gör så ont när man vet att de som står en nära mår dåligt. Jag kommer inte sova bra inatt och det vet jag, mina tankar finns hos er vännen. Om jag bara kunde så skulle jag göra allt för att ta en del av oron du känner.

Och även fast jag vet att det blir bra så förstår jag vilken oro du kommer att leva i, och det känns inte rätt. Vill att ni ska ha det bäst och slippa all oro. För jag förstår att även om du kommer få höra att allt kommer att bli bra så kommer oron att finnas där, det är ju naturligt. Men så jävla orättvist. Jag kommer aldrig kunna förstå din starka oro eftersom jag själv inte varit med om samma sak. Men jag finns här för dig och det vet du.

Det värmer mig att du gav mig förtroendet och ringde mig när du var ledsen och behövde prata. Är glad att du förstår att jag finns här för dig dag och natt.

Som sagt, vi tänker på er och finns här. Snart är allt bra igen och vi får börja med allt det roliga i planerat. För visst vet även du att vi kommer få en underbar sommar ihop med massa mys som vi planerat.

Jag tänker på lördag, då blir det dop och massa människor ska komma. Mina släkt från Finland, alla mina vänner, Fredriks släkt och andra bekanta. Hur ska man hinna vara social med alla? Liksom min släkt träffar jag inte speciellt ofta, vissa vänner träffar jag inte heller så ofta.. Det kommer så mycket folk som man inte träffar så ofta och så vill man hinna vara social med alla. Och samtidigt så vill jag hinna vara social med alla mina vänner som kommer! Ni förstår mitt stressmoment?
Så ni som läser, förlåt om jag inte hinner vara väldigt social med just dig på dopet. Jag ska försöka dela upp min tid så gott det går till alla!

Och ni ska veta hur tacksam jag är för att ni alla kommer! Finns de som åker en bit för att komma, de som får de lite jobbigt av att komma men som ändå kommer, de som tagit ledigt från jobbet.. Tack! Ni anar inte hur glad jag är för att ha så fina vänner som gör allt för att komma :)

Oj, oj, oj. Jag och Fredrik måste varit extra snälla med tanke på vilka fina presenter vi fick! Och snäll som jag är så har jag fotat så ni alla får glädje av det :P

Igår fick Kasper en present, han skulle egentligen fått den då han föddes men eftersom Kakan är lite glömsk så har det tagit tid :P Jag måste bara tacka henne så otroligt mycket och säga att det är den finaste presenten som han fått. Och inte för att vara elak mot er andra, jag har älskat alla presenter som han fått av er och det värmer så otroligt mycket att ni köpt grejer till honom. Det om något gör mig riktigt lycklig.
Och vad är det nu som är så fantastiskt?

Ja, så är det den läskiga dagen som alla fruktar över. Eller? :P Jag förstår inte riktigt varför det är just fredag och den trettonde ihop som gör det så himla läskigt. Varför inte torsdag den trettonde..? Uuh.. Scary. Det ska alltså vara en olycksdag idag. Vad knäppt, speciellt eftersom mitt humör är så himla mycket bättre än vad det var igår. Eller så kanske det är så att denna olycksdag är en lyckodag för mig eftersom jag är en otursfågel? Fast egentligen kan jag ju inte kalla mig själv för det.. Jag har det ju egentligen bra med familj, vänner och massa kärlek :) Men gnälla.. Det måste man få göra.
Jag vet i alla fall en fredag den trettonde som var väldigt lycklig för mig, fast jag visste inte om det just det året utan har fått lära mig det många, många år senare.. Typ sådär 17-18 senare. Jag kan berätta om den dagen. Det var i alla fall en fredag den trettonde, och det var den första fredag den trettonde i mitt liv.. Det var alltså 21 år sedan, eller för att vara mer exakt.. 20 år och nio månader. Jaha, skitsamma tänker ni.. Vad var det som hände då? Jo, då på just den dagen föddes två små flickor :P En av flickorna hade lite bråttom ut i partyvärlden från sin mammas mage så hon kom någon månad för tidigt. Och tur det.. Annars kanske det inte hade blivit exakt så som det är idag? Hehe, skriver jag konstigt? Aja, det jag menar är i alla fall att den trettonde maj 1988 (det var fredag den trettonde) så föddes två personer som har betytt så otroligt mycket för mig de senaste åren. Alltså Kakan och Ullis :)


Idag är det fredag (för er som inte märkt att de framstod några gånger i texten innan) och jag och lillen ska iväg på lite ärenden. Ingenting märkvärdigt alls faktiskt. Sen ikväll är det Let´s Dance och jag ska få sen min stora läckra biff shakea some ass på dansgolvet :D Haha, Magnus Samuelsson menar jag förstås. Tycker väl inte att han är värsta snyggingen, han är mer cool och charmig :) Men han är ju inte ful heller :P

Ja, det var väl det :)

Ja, ni som läst mitt förra inlägg förstår nog hur jävla fucked jag var (är fortfarande sjukt förbannad). Men mår ändå lite bättre i alla fall efter att ha snackat lite med Ullis och Ica.
Jag skrev ju redan i förra inlägget att jag vet att jag kommer få massa stöd från mina vänner, och se så rätt jag hade. Ica messade mig och vi snackade ett tag och hon fick mig på bättre humör :) Jag och Ullis satt och gnällde lite tillsammans och så blir man på lite bättre humör :)

Vad skulle mitt liv vara utan alla underbara vänner? Helt sjukt.

Jag älskar alla mina vänner och är så sjukt tacksam över att jag har er. Ni alla har berört mig starkt på ett eller annat sätt under tiden vi känt varann, detta gäller både mina gamla och nya vänner. Ni är alla sjukt mycket värda och ger mig krafter att kämpa vidare trots motgångar.

I och för sig.. Det finns en till person som hjälpt mig mycket i livet som inte klassas under mina vänner. Nej, då pratar jag om min livs största kärlek. Jag älskar dig så sjukt mycket min älskade kisse. Hahahahahahhaa.. Skojja.. Klart jag menade Fredrik :D Men kisse är också bäst :D

Tänkte på en grej här om dagen. När man var liten så hade man oftast en riktig bästis, en sån som man inte kunde göra någonting utan. Man köpte julklappar till varann och gav kort på alla hjärtansdag. Man visste allt om varann (trodde man i allafall), man hade hemlisar med varann och gjorde massa knäppa saker. Man berättade vem man var kär i och vem man hade pussat på discot. Om någon var elak mot en så hade man alltid nån som stod på ens sida.
Varför är det inte så nån mer? Ok, missuppfatta mig inte nu.. Jag har massa helt underbara vänner som jag vet ställer upp för mig i vått och torrt. Men det är ju ändå inte riktigt samma sak som den där bästisen man hade då förr.. Eller..? Är det bara jag som tycker så?
Haha, vet väl egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget heller.. Det är ju inte ett gnällinlägg, har ju absolut ingenting att gnälla om på kompisfronten. De flesta kompisar jag har nu är från gymnasiet och alla mina vänner är helt fantastiska. Vi lever alla så olika liv nu när skolan är slut, men ändå hänger vi ihop. I vått och torrt.
Ååh.. Så hade man sånt dära halvft hjärta som man delade med varann.. Vad gulligt :D Fast i och för sig.. Nu har man ju ring på fingret :P Fast den andra ringen har ju ens älskade (kan ju i och för sig också vara en bästa vän).

Men när slutade man (eller är det bara jag) att ha en äkta bästis? På högstadiet? Jag har haft några personer under min livstid som verkligen har kunnat klassas som riktiga bästa kompisar. Men av olika anledningar har alla de relationerna blivit förstörda på ett eller annat sätt. Vissa dagar känner man att det skulle vara riktigt coolt att ha en sån där äkta bästis som man hade när man var liten.

Haft en helmysig kväll med mina flickebarn. Massa snack och godsaker som vanligt :) Saknar det att vi förut träffades jätteofta, men är väl jag som är så himla seh nu för tiden :P Ni får väl skälla lite på mig helt enkelt. Men hur mysigt som helst som det alltid är :D

Nu är klockan ganska mycket redan så händer inte så mycket mer spännande. Väntar på att Fredrik ska komma hem från jobbet och då blir det nog att sova eftersom han ska upp tidigt och jobba imorgon, och jag vill ju inte sova alldeles för länge heller.

Nu har jag en skrikande bebis som jag måste ta hand om.

Ute snöar det. Är det kanske vinter nu? Det märker man ju så småningom :P
Jag tycker det gick bra på MVC idag, det tycker dock inte Ullis. Hon frågade hur det gick och jag svarade att det gick bra och berättade vad som sagts och då tyckte hon inte att det räknades som att det gått bra :P Mitt blodtryck var lite för högt, men inget som var så brutalt farligt. Så lämnade jag urin för en urinodling och om de hittar något konstigt där så hör de ju av sig. Sen så berättade jag om min onda handled och då tyckte hon att jag skulle kontakta min husläkaren för att få en remiss iväg skickad nånstans där de kan röntga handleden och se vad som ska göras. Hon kunde inte skicka iväg en remiss eftersom jag inte längre är gravid. Men hon snackade om att oftast så går det bara tyvärr att lösa med operation. Sen skulle jag gå hos min husläkare lite då och då för att hålla koll på mitt blodtryck. Och eftersom jag fick en blodpropp när jag låg inne på sjukhuset så tyckte hon att det var konstigt att sjukhuset inte kallat mig dit för en uppföljning. Så hon tyckte i allafall att jag skulle ringa dem och se om de glömt mig eller vad som hänt. Sen när jag gick därifrån så sa hon "Kom ihåg att ringa de här samtalen nu och inte vara lika seg som du var på att komma hit" och så skrattade hon :P Eftersom jag mådde så pass bra så tyckte hon att vi kunde köra med efterkontrollen nu när jag ändå var där. Hbn låg på 135 och det är väldigt bra och allt annat såg också väldigt bra ut :) Så nu är jag väl "friskförklarad". Så, det var min berättelse. Det gick väl bra? Eller är det bara jag som tycker det? :P

När jag åkte hem gick jag förbi Ica och köpte en skinksallad (kan man ha cravings efter gravididteten? För isf är det här mitt nya), tänkte att eftersom jag åt frukost så tidigt så skulle jag behöva lunch. Väl hemma så pumpade jag, hängde upp tvätt och gick och la mig en stund. Så gick vi upp hela familjen och jag käkade min sallad. Och sen pumpa och hänga upp mer tvätt :P Mina dagar är inte alls enformiga ;)

Fick brev från Karolinska idag, man blir alltid lika orolig när man får brev från sånna ställen. Skatteverket, Försäkringskassan och sjukvården är läskiga att få brev ifrån. Det var i allafall inget läskigt, bara irriterande. Det var nämligen en kallelse för hörseltest för nyfödda. Och varför blir jag irriterad över det då? Jo, för att när vi skulle bli utskrivna från hemsjukvården på Danderyd så ringde de mig på morgonen och frågade om jag kunde komma in en halvtimme innan så att de kunde göra det testet. Och det gick bra för mig. Testet gjordes och allt såg bra ut. Sen när jag kommit hem så ringer telefonen och kvinnan presenterar sig som någon från Danderyds sjukhus och säger att vi har tid för hörselkontroll dagen efter. Jag vart lite paff och sa att vi redan gjort det samma dag. Då sa hon att hon skulle ta bort tiden och så var det inte mer med det. Och så fick vi en tid idag, dock till Karolinska. Och nu när jag försöker ringa dit.. Tror ni att man kan komma fram eller? Neeeeej...
Är inte min dag att göra telefonsamtal.. Förra veckan skulle jag fixa med att ringa runt till alla ställen där min pappa hade räkningar ifrån och säga att jag inte kunde betala de förrän dödsboet är avklarat. Så när jag ringde till begravningsbyrån (fått en räkning på 12.600 därifrån) så var det en man som svarade och sa att han bara var telefonvakt och kunde inte hjälpa mig och bad mig ringa upp en annan gång. Så har jag väl råkat skjuta lite på det (har ju faktiskt vart helgdagar också), men idag så ringde jag (räkningen ska vara betald imorrn). Tror ni inte att det är samma man som svarar och säger att han bara är telefonvakt och ber mig ringa en annan gång...? SUCK. Aja, nu har jag en påminnelse på telefonen till imorrn om att jag måste ringa dit.

Där hade ni historien om min dag :P

Och det som gömde sig i Emmas paket igår var... Björn Gustafssons DVD *Ett livsverk* Hon är ju sjukt kär i honom så tyckte det skulle passa.. Och sen så sa hon att hon ville ha den :P Så fick hon massa annat fint också. Alla är så duktiga på att köpa presenter :) Och så lovade jag lite bilder från igår. Få se vad jag kan erbjuda nu då.