Jag är så arg och ledsen just nu. Varför ska livet vara så sjukt orättvist mot vissa? Varför ska man behöva lida så mycket?
Du finns i mina tankar hela tiden gumman, jag hoppas att du vet det. Du har haft det så tufft en tid nu och nu när allt borde vända och bli så underbart så fortsätter allt att bråka med dig. Så jävla orättvist. Men du är stark gumman och det är den lille också. Jag vet att allting kommer att bli bra, men det är ändå inte rättvist att ni ska behöva gå igenom det här.

Det gör så ont när man vet att de som står en nära mår dåligt. Jag kommer inte sova bra inatt och det vet jag, mina tankar finns hos er vännen. Om jag bara kunde så skulle jag göra allt för att ta en del av oron du känner.

Och även fast jag vet att det blir bra så förstår jag vilken oro du kommer att leva i, och det känns inte rätt. Vill att ni ska ha det bäst och slippa all oro. För jag förstår att även om du kommer få höra att allt kommer att bli bra så kommer oron att finnas där, det är ju naturligt. Men så jävla orättvist. Jag kommer aldrig kunna förstå din starka oro eftersom jag själv inte varit med om samma sak. Men jag finns här för dig och det vet du.

Det värmer mig att du gav mig förtroendet och ringde mig när du var ledsen och behövde prata. Är glad att du förstår att jag finns här för dig dag och natt.

Som sagt, vi tänker på er och finns här. Snart är allt bra igen och vi får börja med allt det roliga i planerat. För visst vet även du att vi kommer få en underbar sommar ihop med massa mys som vi planerat.