För en halvtimme sen kom jag och Kasper hem från Ica (alltså Jessica). Kasper åt sin kvällsmat där och somnade sedan gott i vagnen och vaknade inte när vi kom hem. Så jag lyckades lyfta honom från vagnen till sängen och till och med smörja in hans kinder utan att han vakna! *Stolt*

Hos Ica hade vi det lika mysigt som vi alltid har det tillsammans. Kakans dofter, Emmas bröst, Annas söthet och Icas nånting :P Haha.. Försökte låta filosofisk men det gick ju ingen vidare bra. Vi myste alla i Icas nya soffa och hade våra riktigt normala samtal som vanligt. Jag älskar verkligen när vi umgås så. Det är äkta kärlek för mig! Det där kanske lät dumt nu.. Det klart att jag känner enorm kärlek till min älskade son och min man men det här är äkta kompiskärlek. Jag har fått känna av den fina kompiskärleken från många på senare år :) Och den kärleken som varit längst är ju den mellan mig och Knapp :) Sen finns det ju förstås massa fler kärlekar inom kompisgänget för mig där ute. Till vissa har man en lite speciell och lite starkare kärleksrelation än till andra. Man förstår varandra lite bättre och har varit med om liknande saker. Haha, vill du känna dig träffad och tror att du kan det så varsågod. Men jag tror att den människan jag pratar om mellan raderna förstår själv att det är henne jag menar.

Nu ska jag ta och lägga mig i sängen och läsa lite i väntan på att Fredrik ska komma hem så att man får ännu mer kärlek :) Boken som jag läser nu heter Lyckliga ni som lever: om rätten till vår död och är skriven av Kerstin Abram-Nilsson. Den handlar om en kvinna som får samma sjukdom som min pappa dog av förra året, alltså Als. En riktigt hemsk sjukdom. Har mer och mer börjat tänka på min pappa nu så tänkte att jag kanske kunde "bearbeta" sorgen genom att läsa den boken. När min pappa fortfarande levde så läste jag boken Ro utan åror som också handlade om en kvinna med samma sjukdom. Har försökt hitta fler böcker som handlar om den men det verkar inte finnas så många.