En sån där.. Äkta bästis.. Ni vet.. Eller?
Tänkte på en grej här om dagen. När man var liten så hade man oftast en riktig bästis, en sån som man inte kunde göra någonting utan. Man köpte julklappar till varann och gav kort på alla hjärtansdag. Man visste allt om varann (trodde man i allafall), man hade hemlisar med varann och gjorde massa knäppa saker. Man berättade vem man var kär i och vem man hade pussat på discot. Om någon var elak mot en så hade man alltid nån som stod på ens sida.
Varför är det inte så nån mer? Ok, missuppfatta mig inte nu.. Jag har massa helt underbara vänner som jag vet ställer upp för mig i vått och torrt. Men det är ju ändå inte riktigt samma sak som den där bästisen man hade då förr.. Eller..? Är det bara jag som tycker så?
Haha, vet väl egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget heller.. Det är ju inte ett gnällinlägg, har ju absolut ingenting att gnälla om på kompisfronten. De flesta kompisar jag har nu är från gymnasiet och alla mina vänner är helt fantastiska. Vi lever alla så olika liv nu när skolan är slut, men ändå hänger vi ihop. I vått och torrt.
Ååh.. Så hade man sånt dära halvft hjärta som man delade med varann.. Vad gulligt :D Fast i och för sig.. Nu har man ju ring på fingret :P Fast den andra ringen har ju ens älskade (kan ju i och för sig också vara en bästa vän).
Men när slutade man (eller är det bara jag) att ha en äkta bästis? På högstadiet? Jag har haft några personer under min livstid som verkligen har kunnat klassas som riktiga bästa kompisar. Men av olika anledningar har alla de relationerna blivit förstörda på ett eller annat sätt. Vissa dagar känner man att det skulle vara riktigt coolt att ha en sån där äkta bästis som man hade när man var liten.
Den enda vännen från de där bilderna som inte är från gymnasiet är ju Jenni på sista bilden. Och det var på gymnasiet som jag samlade på mig de bästa vännerna man kan ha. Och så vet jag även att jag i livet framöver kommer att samla på mig nån mer riktigt underbar kompis. Kanske en sån där äkta bästis som man hade när man var liten? :P Haha.. Nu ska jag sluta babbla.
Varför är det inte så nån mer? Ok, missuppfatta mig inte nu.. Jag har massa helt underbara vänner som jag vet ställer upp för mig i vått och torrt. Men det är ju ändå inte riktigt samma sak som den där bästisen man hade då förr.. Eller..? Är det bara jag som tycker så?
Haha, vet väl egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget heller.. Det är ju inte ett gnällinlägg, har ju absolut ingenting att gnälla om på kompisfronten. De flesta kompisar jag har nu är från gymnasiet och alla mina vänner är helt fantastiska. Vi lever alla så olika liv nu när skolan är slut, men ändå hänger vi ihop. I vått och torrt.
Ååh.. Så hade man sånt dära halvft hjärta som man delade med varann.. Vad gulligt :D Fast i och för sig.. Nu har man ju ring på fingret :P Fast den andra ringen har ju ens älskade (kan ju i och för sig också vara en bästa vän).
Men när slutade man (eller är det bara jag) att ha en äkta bästis? På högstadiet? Jag har haft några personer under min livstid som verkligen har kunnat klassas som riktiga bästa kompisar. Men av olika anledningar har alla de relationerna blivit förstörda på ett eller annat sätt. Vissa dagar känner man att det skulle vara riktigt coolt att ha en sån där äkta bästis som man hade när man var liten.
Dessa människor är mina stora kärlekar i livet nu (och då menar jag vänner, så Kasper och älsklingen räknas inte med):
Emma, Anna och Kakan.. Är de inte brutalt vackra? ;)
Ica :)
Och nu undrar de tre på den översta bilden varför jag satte upp en normal bild på Ica men en sån bild på dem..? Men erkänn, ni ser ju ändå nästan alltid ut sådär? ;)
Har i och för sig lagt upp en liknande bild förut.
Men den är ju så himla vacker eftersom vi alla är så fint samlade :)
Och en av mina största kärlekar. Fast det kanske synns på bilden? ;)
Dessa människor har gett mig så mycket och det är jag dem evigt tacksam för! Vi har haft helt underbara stunder och fler lär det bli :) Som ni ser, har ingenting att klaga över på den fronten. Men i sån här vuxenålder.. Har man då en sån där riktig bästis som man hade när man var tio? Eller har man "bara" ett gäng riktigt riktigt bra vänner som gör allt för en?Emma, Anna och Kakan.. Är de inte brutalt vackra? ;)
Ica :)
Och nu undrar de tre på den översta bilden varför jag satte upp en normal bild på Ica men en sån bild på dem..? Men erkänn, ni ser ju ändå nästan alltid ut sådär? ;)
Har i och för sig lagt upp en liknande bild förut.
Men den är ju så himla vacker eftersom vi alla är så fint samlade :)
Och en av mina största kärlekar. Fast det kanske synns på bilden? ;)
Den enda vännen från de där bilderna som inte är från gymnasiet är ju Jenni på sista bilden. Och det var på gymnasiet som jag samlade på mig de bästa vännerna man kan ha. Och så vet jag även att jag i livet framöver kommer att samla på mig nån mer riktigt underbar kompis. Kanske en sån där äkta bästis som man hade när man var liten? :P Haha.. Nu ska jag sluta babbla.
Kommentarer
Postat av: Anonym
tack..
till mitt ex. jävla kärlek säger jag bara!
Postat av: Sofia
svar: ja, saknar nästan tiden då han gick hett i min brors stereo :D
Postat av: Leia
Tackar !
Postat av: Jessica
Vilket fint inlägg du har skrivit laura :) hehe kram
Postat av: kakan
jag har tänkt på det där jag med alltså!! bra inlägg=) va kom du fram till jag tror att min "bästis" har förökat sig och blivit gänget=) kram på dig vill umgås mer=)
Trackback
