Söndag idag, om någon nu råkat missa det. Jag har en väldigt speciell dag idag. Tidigare i veckan så sa Fredrik att han och Kasper skulle åka iväg till hans pappa idag, jag bara nickade och log och trodde inte att det skulle bli av. Men igår på kvällen så ringde han sin pappa och sa att dom skulle komma förbi, då började jag få panik. Helt seriöst riktigt allvarlig panik. Ska jag vara ensam hemma? Jag har inte varit ensam hemma sen jag var gravid, alltså över ett år sedan.. Nu gick dom för ett tag sedan, jag gick runt i lägenheten helt förvirrad först och visste inte vad jag skulle ta mig till. När jag var gravid kunde jag bara lägga mig på sängen och typ sova bort hela dagen. Men det går ju inte nu! Fredrik sa att jag absolut inte fick göra någonting, alltså städa eller komma på något projekt att göra. Nej nej, jag ska alltså vara helt ensam hemma fram till middan och får inte göra någonting alls. Eller jo, "Sitt för dig själv och gör absolut ingenting", det får jag göra enligt Fredrik idag.
Jag tycker inte ens att det här är kul. Höll flera gånger på att be Fredrik om att de skulle stanna hemma med mig istället, men han hade ju planerat den här dagen så kunde inte göra det. Många kanske ser framemot egen tid hemma, men om jag ska vara helt ärlig så suger det här riktigt hårt! Jag vill att mina pojkar ska komma hem fast de bara varit borta i 20 minuter. Förstår ni liksom vilken chock det är att vara ensam? Det var ju ändå över ett år sedan, typ i november 2008..

Kommer säkert få ett nervöst sammanbrott, jag kan inte vara ensam utan att göra någonting..

Fy vad det här suger!