Hejhej.
Nu är bloggen då lösenordsskyddad, och jag blir riktigt glad över att det fanns helt okända människor som ville fortsätta följa min blogg. Det glädjer mig riktigt mycket!
Ni kanske undrar varför jag valde att lösenordsskydda bloggen. Men som ni märkt så har bloggandet blivit riktigt uselt från min sida den senaste tiden, det har berott på att jag inte riktigt känner att jag har kunnat skriva exakt vad jag känner i bloggen. Vet inte riktigt hur jag ska förklara för att det ska bli rätt, försökte förklara mig för gänget när de var här i tisdags, men de känner ju mig så kanske lättare för dom att förstå.
Men innan jag vart gravid så trodde nog mina vänner att jag inte skulle skaffa barn på ett bra tag, jag var ju inte den som var världens mest barnvänligaste människa och betedde mig väl inte riktigt som någon som skulle skaffa barn än. Innan graviditeten så såg mina vänner mig som den som alltid snackade om sex och den som kunde supa så in i h*lvete. Kanske inte den typiska mammapersonligheten?
Men nu är jag mamma och inte den som super, men jag har fortfarande samma intressen. Jag älskar att umgås med mina vänner, snacka massa sex och bara vara lite crazy :) Men nu handlar ju den största delen av mitt liv om den underbara lilla älsklingen som jag har. Jag älskar honom över allt i hela världen och skulle aldrig kunna tänka mig livet utan honom.
Nu kommer jag av ämnet lite här :P I bloggen kunde jag inte skriva om annat än om just Kasper, annars fick jag direkt negativa kommentarer. Så fort jag skulle träffa mina vänner eller något liknande så fick jag negativa kommentarer om att jag borde vara hemma.
Men varför? Kasper har en pappa som han kan vara hemma med. Och hur många gånger har jag egentligen varit borta hemifrån sen han föddes? Två gånger på tio månader typ. Jag har alltid med mig Kasper, vart jag än går. Men är det så hemskt om jag går hem till en kompis och fikar utan honom när han kan vara hemma med sin pappa som han inte träffar på dagarna på grund av jobb?

I min blogg vill jag kunna skriva om allt. Ni får gärna kommentera och så men vart bara så trött på onödiga kommentarer som inte hade något vett i sig. Jag vill kunna skriva långa onödiga inlägg. För jag skriver ju egentligen inte för eran skull, utan för min egen skull så att jag om ett halvår kan gå tillbaka i arkivet och se vad vi gjorde om dagarna. Så om jag nu får upp ögonen för bloggandet igen, vilket jag hoppas verkligen så kommer det bli olika inlägg.
Onödigt långa inlägg, inlägg om Kasper, inlägg om våra dagar, korta mobilbloggningar, inlägg som inte har ett piss med Kasper att göra (och tro mig, det har inget att göra med att jag skulle vara en dålig mamma. Han är hela mitt liv, men jag kan ta en fika utan honom en kväll på fyra månader), gnällinlägg, inlägg som ingen kommer förstå.. Ja.. Allt möjligt helt enkelt.

Och en sak förresten.. Tänk på att det här är min dagbok, min personliga dagbok.. Så när jag skriver om något gnälligt. Nu ger jag ett exempel.. Om jag till exempel skriver om att jag och Fredrik har bråkat.. Snälla prata inte om det då när Fredrik sitter brevid. Han läser inte min blogg, han vet att jag bloggar men han läser den inte. Så bloggen stannar på internet och när vi ses så snackar vi som om att den inte fanns. Right?

Hoppas ni får nöje av bloggen igen :)