Känns som domedagen imorrn. Hur ska man bete sig under tiden som man bara går och väntar? Väntar på något man inte vill ska ske. Imorgon 18.00 har vi tid hos veterinären. Och visst hoppas jag av hela mitt hjärta att dom kommer säga att de har kommit på ett sätt att bota henne, min älskade kära kisse. Men samtidigt så vet jag att vi kommer komma hem med en tom bur. Bussresan hem kommer bli tung med en tom bur. Mitt i allt detta kaos så har vi tid hos barnläkaren imorrn för att kolla upp Kaspers andning och se vart hans testiklar tagit vägen. Den tiden fick vi för längesen och den här speciella barnläkaren är på bvc bara en gång i månaden så vi kan inte avboka tiden heller. Två flugor på en smäll.