God morgon. Idag är första gången som Fredrik jobbar sen förra måndag. En dag var han tvungen att ta ledigt för det där med kisse, sen vart han sjuk och sen skulle han vart ledig. Alltså är det första gången jag är ensam sen det med kisse hände, just därför känner jag att jag måste för både min och Kaspers skull komma ut idag. Bara få se folk och inte sitta hemma och ruttna. För jag har inte läkt ännu, jag sörjer fortfarande. Jag gråter dock inte dagarna i sträck nån mer, kan återigen skratta och funka som en människa igen (förutom sömnen, för sova kan jag inte längre.. Det var länge sen sist). Men livet går vidare :) Finns så mycket jag faktiskt har att glädjas åt.