Min mamma är rätt rolig, hon ringde mig nyss och frågade om jag visste vart hennes våffeljärn finns. Hon frågade om inte vi kanske hade lånat den. Men nej sa jag, det enda våffeljärnet vi har är den som Fredrik fick i julklapp av henne för många år sedan. Då undrade hon om jag visste vart hennes våffeljärn var. Bra mamma, jag har inte bott hos dig på många många år och du ringer fortfarande mig och frågar vart grejerna finns. Men efter lite filosoferande kom vi fram till att hon slängde sitt våffeljärn förra året eftersom den hade ett antal år på nacken (minst 15). Så hon frågade om hon kunde låna vårt, och visst sa jag om de skulle använda den fort. Så min bror sprang över för att hämta den och jag väntar på att den ska komma tillbaka innan halv åtta, då kommer nämligen min hungriga man hem från jobbet :P