I min koja..

Ja, som ni märker blev det ingen mer uppdatering igår. Efter att Fredriks farbror åkt hem så orkade jag inte med mycket. Tillslut så låg jag helt under täcket i sängen och grät och skrek av smärta. Kul? Ne, inte så värst. Varför ska det här drabba mig? Jag vill ju kunna gosa med min bebis och ta hand om honom. Som tur var så var ju Fredrik hemma igår så han fick ta hand om Kasper. Så, där låg jag i sängen. Varför börjar det här mer och mer påminna mig slutet av min graviditet då jag bara låg i sängen och grät för att allt var så pisst. Jag orkade inte längre och ville bara vara för mig själv. Borde jag inte slippa den skiten nu? Nu har jag ju faktiskt en liten att ta hand om, så jag hinner inte ligga där med smärtor. Mina smärtstillande har nu alltså slutat verka. Men jag SKA hålla ut till på onsdag då jag ska till doktorn igen.

Och idag skulle ju Kasper till BVC för att få sin 3 månadersvaccin och sen för mätning och vägning.. Och ja.. Här sitter jag helt ensam. Fredrik var tvungen att vabba idag eftersom jag har så sjukt ont och inte klarar av att ta hand om Kasper. Klarar inte ens av att lyfta upp honom :( Men hur kul är det att inte vara med när min älskade lille ska få sitt vaccin? Jag vill ju vara där så han kan känna sig trygg hos mamma när BVC tanten är elak. Men men.. Han har ju sin pappa där. Men fatta hur misslyckad man känner sig.. Han har tid nu kvart i, jag vet att han kommer bli ledsen och gråta som de flesta barn när de får en spruta.. Men jag kan inte vara där och trösta honom. Han får helt enkelt lägga sig och gosa med mamma när han kommer hem.
Kände mig lite som en idiot när jag sa allt till Fredrik som han skulle komma ihåg. Kom ihåg att fråga det och det. Kom ihåg att gå till apoteket och köpa det och det. Så sitter man här och tänker på att de kanske inte klarar sig. Varför de inte skulle göra det vet jag inte, Fredrik är en underbar pappa och vi fördelar "arbetet" med Kasper väldigt lika så gott det går fast Fredrik jobbar. Är väl kontrollfreaken i mig som kommer fram. Åh, nu ser jag att de hade tid för fem minuter sen. Undra om de just nu håller på med mätning och vägning.. Och snart får min stackars bebis den hemska sprutan.

Så fort Fredrik kommer hem så får han berätta ALLT! Hur mycket vägde han, hur lång är han och hur gick det med sprutan. Hur lät han, vart stack de, grät han mycket, blev han lugn fort..? Vad sa BVC tanten mer, var allt bra, kollade de något mer..? ALLT ska jag veta.

Aja, det var mitt positiva inlägg :P Men händer ju inte så mycket just nu mer än ooooooooont. Men i nästa inlägg kanske jag kan berätta om hur bra det gick för Kasper och hur mycket han har vuxit :D

Åh, vad jag är nervöööööös... Stackars min lilla gubbe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0