Ja. Vart ska man börja? På Valborgsmässoafton kom jag och älsklingen med en underbar nyhet. Chockade miner blev det :D Jag var gravid och ja.. Då blir det ju bebis. De flesta verkade glada för vår skull, och det var väl tur det. Inte för att man kanske brytt sig om annat heller :P
Alla har väl hört om illamående och trötthet i början av en graviditet? Javisst, alla peppade mig och sa att det skulle gå över efter tre månader.. Jag väntade och väntade.. Och väntade lite mer. Och vad gör jag idag.. I typ åttonde månaden..? Jo, jag väntar fortfarande :P Eller, har väl egentligen gett upp hoppet om att det kommer gå över :P Men snart är jag ju på mållinjen, så kan väl se framemot det istället.
Så.. Illamående och trötthet hela tiden. Trodde ett tag att jag kommit på orsaken, slutade äta järntabletter och mådde toppen! I lite över en vecka.. Men skiter i järntabletterna ändå :P Och med tanke på att hemoglobinvärdet ligger bättre till nu än då jag åt järntabletterna så ska man väl bara vara glad och le :D
I vecka 17 drabbades jag av foglossning.. Och värre har det bara blivit. Men man biter ihop och hoppas på det bästa.
Och för nån vecka (fredag, 10 oktober) sen så fick vi tar vår första tripp till förlossningen eftersom jag hade feber, huvudvärk, ögonflimmer, ont i njurarna, smärtsamma sammandragningar och för att min barnmorska hittat massa bakterier i mitt urin. Så akut in då. Inne på akuten halva dagen och natten då, efter massa tester på mig och bebisen så fick vi ändå åka hem :) De började misstänka havandeskapsförgiftning så fick order om att ta det lungt. Några dagar senare när jag var på MVC så tog min BM (barnmorska) lite prover.. Hon fick panik av resultaten, ringde förlossningen och de sa att hon skulle skicka in mig akut (torsdag, 16 oktober). Väl inne var det massa tester och sånt igen.. Efter ett bra tag fick jag åke hem och fick tid för återbesök lördag den 18 oktober, fick med mig en 2,5 liters dunk som jag skulle samla mitt urin i under tolv timmar. Tills det skulle jag vara hemma och ta det lungt. På lördagmorgon åkte vi in då. Efter massa prove roch analyser fick jag åka hem :) Skulle till specialist MVC på Ks på måndagen 18 oktober. Där fick jag göra lite prover och fick order om att ta det lungt eftersom jag håller på att utveckla havandeskapsförgiftning. Ni kan ju tänka er hur snygga armveck jag fått efter alla prover med tanke på att jag får blåmärken direkt av nålar :P Så nu lever jag under hård press från MVC :P Ska dit några gånger i veckan för att ta prover och för att de ska höra hur jag mår. Visar värdena något dåligt så blir det raka vägen in till förlossningen. Och om jag känner av huvudvärk, får ögonflimmer eller att det händer något konstigt i magen så ska jag direkt ringa förlossningen och åka in. Men skönt att de har sån koll iallafall :) Förra veckan när jag var på MVC och mätte magen så såg det att bebisen växt för mycket (fattar inte hur den lyckats med det, jag har liksom bara gått upp 1 kg under graviditeten). Så för att se att allt är bra så ska vi på tillväxtkontroll på fredag. Alltså ett ultraljud.
Så nu hindras jag väl mest av mina extrema smärtor från bland annat bäckenet. Kan inte ta mig upp ur sängen nån mer :P Svårt att tvätta håret och sånna saker. Så jag försöker leva lungt nu den sista tiden så bebisen inte kommer ut för tidigt. Är ju inte så långt kvar nån mer :) Och vi har väl det mesta klart, och det är jag riiiiiktigt glad över eftersom jag inte längre kan göra nåt.

Så.. Det har varit min resa.. Kanske inte låter som det roligaste.. Och det kan jag lova att det inte vart heller. Men ångrar ändå absolut inte något. Samtidigt som det har vart den jobbigaste tiden i mitt liv så har det ändå varit den bästa. Vart med om massa spännande saker.. Massa nytt som händer.
Vi har även hunnit vara på tre föräldrautbildningar. En kvar nästa vecka på fredag. Sen är det återträff med alla bebisar i slutet av januari.

Så nu fick ni ta del av det. Hoppas att ni andra får det lite lättare! :D