Har väl egentligen sjukt mycket att uppdatera om.. Kan väl försöka ge mig på ett försök nu.
Börjar väl från början då antar jag, och om jag nu orkar skriva allt så varnar jag om ett väldigt långt inlägg :P

Tisdagen den andra december skulle jag på vanlig kontroll på MVC, efter de vanliga kontrollerna skickade min barnmorska in mig akut till förlossningen. Efter massa prover där igen, som jag gjort så många gånger förr så kom de fram till att jag hade havandeskapsförgiftning. Älsklingen åkte in från jobbet och skulle bara hälsa på mig eftersom vi tyckte att han skulle åka hem till katten. Men precis innan han skulle åka så steg mitt blodtryck till 204/102 (ett vanligt ligger på 120/75). Allt svartnade för mig och jag hängde inte med riktigt i vad som hände. De bad i alla fall att Fredrik skulle stanna kvar ifall det skulle bli fråga om akutsnitt. Jag fick mediciner mot blodtrycket och så tog det blodtrycket varje kvart under natten. Blev inte mycket sömn. Fick också akut ont i benet och smärtstillande mot det. Det vart lite snack om att de skulle sätta igång mig när blodtrycket hade sjunkit. Så blev det en ny dag och jag mådde inte speciellt bra. Spydde massor, kunde inte äta nåt och blodtrycket var inte det bästa. De undersökte mig och såg att jag var öppen en bit. Fredrik var tvungen att åka hem för att hämta lite grejer och skulle snabbt komma tillbaka. Försökte sova under dagen men det gick inte alls bra. Dels för att jag mådde så dåligt och även för att många hörde av sig med sms och telefonsamtal ofta. Det värmde att alla brydde sig så mycket :)
14.15 onsdagen den tredje december blev jag igångsatt. De stoppade in en grej i mig som ser ut som en kateter och blåste upp ballongen, i den drog de två gånger i timmen så att jag skulle öppnas mer. 15.15 kom älsklingen tillbaka. Värkarna började direkt och jag fick smärtstillande. När jag var öppen fyra centimeter ploppade ballongen ut och då spräckte de hål på hinnorna så vattnet gick. Blev även dags för dropp som skulle sätta igång värkarna ordentligt. Dosen höjde de väl två gånger i timmen. Fick börja ta lustgas och använda mig av värmekuddar. Riktigt skönt :) Fick lite mediciner då och då eftersom jag inte mådde så bra med blodtrycket och så. De hade ordentlig koll på bebisen och där var allt bra.
Sen så har jag inte riktigt hängt med i tidpunkterna, får nog läsa igenom journalen ordentligt. Men tillslut fick jag för ont och fick ryggmärgsbedövning. Fick i efterhand höra att det tog honom en timme innan han lyckades få in nålen rätt. Men det kändes inte som en timme, lite jobbigt att ligga med knäna upp i hakan dock med värkar, tack gode gud för lustgasen. När ryggmärgsbedövningen börjat funka ordentligt behövde jag inte lustgasen mer och fick börja med olika saker för att trycka barnet neråt. Fick stå upp med en stor boll, ligga i olika ställningar och sitta på olika grejer. Det tryckte på som fan ska jag säga. Plötsligt vart jag iskall och kunde inte göra något för att jag frös så mycket och bara skakade. Jobbigt när man hade massa slangar för olika dropp och mediciner. Och inte så lätt att ha massa kläder på sig. Jag fick feber och de alla fick försöka värma mig med filtar och sånt. Tiden gick väldigt snabbt, massa människor som gick in och ut som jag inte kommer ihåg :P Helt plötsligt låg jag där och bad dem fylla på ryggmärgsbedövningen när de sa att det var dags att krysta. Bara att göra som de säger och trycka på. Efter drygt tio minuter ploppade en bebis ut. Där låg jag med en slemklump på magen och fick order om att trycka ut moderkakan. Men inga eftervärkar alls. Ingen ville berätta vad det blev för kön så det fick Fredrik kolla upp, och det vart en Kasper :) Han ploppade ut den fjärde december 01.07. Läkaren hann inte komma eftersom jag var så snabb på att krysta, så älsklingen fick assistera barnmorskan lite. Tycker han gjorde ett toppen jobb och tycker väl lite synd om honom med tanke på allt han fick se :P
Efter ett tag tyckte de att lilla Kasper lät konstigt och så vart de oroliga eftersom min moderkaka inte kommit ut efter 40 minuter fast de gav mig dropp som skulle ge mig eftervärkar. Jag vart arg för att ingen vägde och mätte honom :P Plötsligt springer de in massa människor i rummet som presenterar sig som barnläkare och massa annat. Jag får plötsligt order om att andas in lustgas eftersom moderkakan måste ut akut nu, men jag vägrade. Då sa de åt Fredrik att hålla masken för mitt ansikte och att jag bara fick andas i masken. Så många andetag i den masken, jag var helt väck. Hör bara massa ljud runt omkring och hör hur oroliga de är för mig. Där står då älsklingen och tvingar mig andas in i masken samtidigt som de plötsligt ropar på honom att han direkt måste följa med dem eftersom de måste ta Kasper till en neonatalavdelning för de som är för tidigt födda. Stackars älsklingen ska vara på hundra ställen samtidigt. Men just då lyckades de med våld få ut moderkakan så han kunde släppa masken och springa iväg med bebisen.
Jag var helt borta efter lustgasen och de försökte få mig att prata. Jag visade bara tummen upp men det nöjde de sig inte med utan ville få mig att prata. Sen vart jag undersökt och sydd på två ställen. Sen så vet jag inte riktigt vad som hände, men de pratade väl lite med mig och så. De ville att jag skulle kissa, men de kunde jag inte så de fick tömma blåsan på annat vis. Så lämnade de mig på rummet och sa åt mig att vila och vänta på älsklingen. När han kom tillbaka fick jag äntligen veta hur stor min gubbe var. Han var 49 cm och vägde 3676, han var alltså riktigt stor för att ha kommit fyra veckor för tidigt. Vi pussades lite och han berättade lite vad de gjorde med Kasper på neo. Så fick vi fika och så fick vi åka upp och träffa honom. Där låg han med miljoner sladdar, jag förstod inte allt då helt. 05.30 fick jag och älsklingen komma in till ett rum. Vart inte så mycket sömn. Vid 08.30 kom de in och erbjöd frukost och tog prover på mig och gav massa mediciner. Så gick vi för att träffa Kasper där han låg med alla grejer och pillade lite på honom. Allt var overkligt och jag förstod inte vad som hänt. Det var besöksförbud på BB så ingen fick hälsa på oss.
Så hände det väl lite olika saker under tiden vi var på sjukhuset. Jag fick massa mediciner, mot bland annat blodtrycket och infektioner. Och så fick jag akutont i benet igen och fick veta att jag fått blodpropp. Fick göra ultraljud på benet och så fick jag blodförtunnande sprutor två gånger per dag. Vår lilla Kasper (okej, han var väldigt stor i jämförelse med de andra på hans avdelning eftersom de var födda i vecka 24 typ). Han gjorde stora framsteg och blev lite då och då av med alla sladdar. Han fick även komma upp och gosa i famnen hos mamma och pappa :) Fortfarande helt overkligt.
Men han låg där på sin neoavdelning och jag låg på en intensivavdelning. Samtidigt så låg ju min pappa också inne på KS, tyvärr kunde jag inte besöka honom eftersom jag hade så mycket problem själv och fick inte gå långa vägar.

Måndagen den 8 december fick jag veta att min pappa blev utskriven och fick åka hem. Men sen så tisdagen den nionde december somnade han in 15.10. Det var det bästa för honom, men visst känns det sjukt jobbigt att han aldrig hann träffa sitt barnbarn. Men han fick iallafall veta att jag fått en son. Jag hade så mycket annat att tänka på så jag hann inte riktigt fatta vad som hänt.. Och vet inte om jag förstått det nu två veckor senare heller.

Onsdagen den tionde december blev vi flyttade till Danderyd efter våra kära lillgubbe hade blivit av med alla sladdar som han var inkopplad med. På Danderyd skulle vi då komma igång med matningen. Och det var då som vi fick ha honom helt för oss själva för första gången. Bara att gå upp flera gånger per natt för att mata och byta. På Danderyd var det inte besöksförbud så min mamma, hennes kille och Fredriks mamma skulle ju förstås komma direkt på torsdag förmiddag och hälsa på oss :) På torsdagmorgon kom en läkare för att prata med oss och frågade om vi var intresserade av hemsjukvård. Alltså att vi skulle sköta om honom hemma och att de från hemsjukvården skulle komma två gånger i veckan för att checka läget. Anledningen till det var för att han hade en sond genom näsan där han fick den maten som han inte orkade äta upp. Och vi var såklart intresserade av hemsjukvård eftersom det betydde att vi snart skulle få åka hem. Då plötsligt frågar han om vi är intresserade av att åka hem direkt. Vi vart så paffa och överlyckliga och tackade förstås ja :D Vi fick lite instruktioner om mun-mot-mun metoden på spädbarn och sånt. Så istället för att bara hälsa på oss på sjukhuset så fick min mamma och hennes kille skjutsa hem oss :D Så en vecka gammal var Kasper när vi fick åka hem. Och sonden blev han av med förra fredagen, alltså när han var två vecka och en dag. Vi slutade iofs att använda den redan förra tisdagen eftersom han var så duktig med maten.

Så fick vi hembesök på BVC i torsdags bara för att prata och igår var vi på Danderyd för en sista läkarundersökning och så vart vi utskrivna :D Så nu är allt normalt :P Nu börjar livet med BVC istället.

Unde tiden har vi också hunnit med att ha minnesstund för min pappa förra onsdagen, och det var nog bra eftersom jag då fick gråta ut ordentligt. Begravningen kommer dock vara i Finland den tionde januari men den kommer inte jag kunna åka till. Och det känns faktiskt helt okej, jag fick ju ta farväl förra veckan.

Som sagt, ett långt inlägg.. Och allt är inte ens med. Så om ni undrar något så får ni gärna fråga så svarar jag. På sjukhuset hände det ju mycket för både mig och Kasper. Mitt liv var ju i fara på grund av blodtrycket och därför vart jag igångsatt. Så fråga på om ni undrar något.

Nu så försöker vi skapa lite julkänsla här. Firade jul med älsklingens familj i söndags eftersom vi ska vara hos min familj imorgon då det är julafton. Ska snart över till mamma för att hjälpa till med julmaten eftersom älsklingen ändå jobbar.

Vill tacka alla er för alla stöttande sms, skönt att känna att man har så mpnga underbara vänner som bryr sig om en. Ber även om ursäkt om ni inte hör av mig på ett tag. Men hinner inte sitta vid datorn lika ofta som förr. Men ni finns ofta i mina tankar och saknar alla flickor så otroligt mycket! Och eftersom många vart sjuka så har vi inte ens hunnit träffas än. Men på söndag ska vi ha vår julklappsutdelning och då får alla flickor komma hit och träffa min pojk.

Och så vill jag tacka för alla presenter. Av mormor och farmor har han förstås fått massor :) Även fått presenter av andra i släkten. Och så tack till gudmor Jenni för de fina gosedjuren som han bara älskar att gosa med :) Och även ett stort tack till Linnéa för den fina presenten du skicka och ett lika stort tack till Ullis som jag träffade igår och som hade köpt en tomtedräkt, ett par byxor och en mössa till Kasper :) Tack så mycket!

Har jag glömt nåt? Antagligen har jag det.. Men är väl inte så konstigt med tanke på att inlägget är längre än en roman och har tagit typ 50 minuter att skriva. Tänk vad jag gör för er alla läsare, offrar så lång tid till att skriva till er :P Min första lediga tid liksom. Hehe. Sen om nån orkat läsa igenom hela inlägget.. Det skulle vara beundransvärt. Nu ska jag återgå till mammalivet :)

Puss och hej