Eftersom mitt minne är riktigt dåligt från förlossningen så får vi se hur det här går. Men ska försöka få till en vettig text med hjälp av min förlossningsjournal.

Tisdagen den 2 december (vecka 35+5) så skulle jag på en helt vanlig undersökning på MVC. Eftersom jag haft en krånglig graviditet så hade jag ett flertal gånger fått åka in på förlossningen, och även denna gång så ville min barnmorska skicka in mig eftersom mitt blodtryck var så högt och för att jag läckte så mycket äggvita. Hon tyckte att det var alldeles för riskabelt för mig att åka kommunalt så jag fick åka taxi med sjukresa.

När jag kom till förlossningen så fick jag ligga där med CTG-dosan på magen och så tog de urinprov och blodprov. Fredrik var på jobbet och skulle jobba kväll och undrade om han skulle åka till förlossningen för att göra mig sällskap. Men eftersom jag var helt säker på att jag skulle bli hemskickad när som helst så sa jag att han inte behövde göra det. Jag kom in till förlossningen 15.00 och inte förrän 21.30 fick jag träffa en läkare som då sa att jag skulle bli inlagd. Jag blev helt paff och ringde Fredrik som fick skjuts in av sin mamma.

Jag fick ett eget rum och Fredrik hade med sig lite mat till mig. Fredrik skulle inte sova över på sjukhuset eftersom han inte hade sin nattmedicin med sig, men precis när han skulle gå till bussen så svartnade allt för mig och när de tog mitt blodtryck var det 210/105. Jag fick fort massa mediciner och de tyckte att Fredrik skulle försöka stanna kvar eftersom de inte visste vad som skulle hända. Fredrik sov över och fick klara sig utan sin nattmedicin. Under natten så tog de blodtrycket på mig var tionde minut och gav mig massa smärtstillande och blodtryckssänkande. Personalen pratade om att det antagligen skulle bli en igångsättning.

På morgonen mådde jag riktigt dåligt och spydde. Bebisen i magen mådde bra men mitt blodtryck och mina blodprover gav inga bra resultat. På morgonen/förmiddagen gjordes massa olika undersökningar på mig och när de såg att mitt blodtryck höll på att stiga kraftigt och att jag nu hade fått en allvarlig havandeskapsförgiftning bestämde de sig för att sätta igång mig eftersom de ansåg att det fanns en stor fara för mitt liv. Fredrik var tvungen att åka hem för att hämta lite saker till oss och för att få sin medicin. Jag kommer inte ihåg exakt vilken tid Fredrik åkte.

Onsdagen den 3 december 14.15 (vecka 35+6) sattes jag igång. Första värken fick jag ungefär 15.10, precis innan Fredrik hann komma tillbaka. De blåste alltså in en bard-kateter i mig som de skulle dra i två gånger i timmen, och sen när man var öppen 4 cm så ploppar den ut. Jag fick något smärtstillande mot värkarna och var sängliggandes. 18.30 ploppade ballongen ut när jag skulle gå på toa, de spräckte hål på mina hinnor och vattnet gick 19.15. Eftersom mina värkar slutade av smärtstillande så fick jag värkstimulerande droppar. Under tiden togs olika prover och massa undersökningar gjordes. 20.49 började jag med lustgasen och 22.28 får jag EDA och detta tog läkaren en timme att sätta.
Flera gånger så ville personalen ta ett laktatprov på bebisen och lite då och då kommer någon speciell och analyserar CTG-kurvan. För att hjälpa bebisen så får jag först ligga med högerben uppe. 00.27 frågade jag dem vart min antibiotika var som jag skulle få under förlossningen, men detta hade de missat så jag börjar få antibiotikan först nu och de sa att den antagligen inte kommer börja hinna verka och att det kan påverka barnet.
00.30 steg mitt blodtryck kraftigt igen och 00.34 börjar jag frossa och febern är riktigt hög. Jag kommer ihåg att jag frös som en tok och kunde därför inte göra någonting, men man kan ju inte riktigt ha massa kläder på sig när man ska föda barn så de satte på mig tjocka och långa strumpor och satte massa filtar runt mig. Men det hjälpte inte, jag frös och frös.
00.39-00.51 fick jag sitta på en hink för att hjälpa bebisen att komma längre ner. Sedan togs nya prover på bebisen och de pratade om att om inte bebisen snart kom ut så skulle de behöva ta ut den. Enligt papprena så började mina krystvärkar 01.05 och 01.07 var han ute. Jag kommer ihåg att barnmorskan som var inne med oss på rummet plötsligt fick lite panik och bad Fredrik hämta lite handdukar och någonting annat till henne eftersom det inte fanns någon annan personal där. Jag krystade ut honom så fort att läkaren inte hann komma. Jag fick upp bebisen på magen och frågade vad det blev för något, de sa åt mig att jag fick ta reda på det själv och jag blev jättearg så tillslut sa de att det var en pojke.
Samtidigt som mitt lilla mirakel ligger på min mage så ber de mig krysta ut moderkakan, jag försöker och försöker men ingenting händer. Efter ett tag så tycker de att bebisen låter konstigt så de kontaktar en barnläkare som redan tidigare hade informerats om att det kommer födas en bebis som är för tidigt född. Hon och ett helt team kommer inspringandes i rummet och lägger min älskling i en kuvös. Det blir massa problem med kuvösen så hans syresättning hinner gå ända ner till 29% innan de lyckas få igång allt.
Min moderkaka kom inte ut och plötsligt säger de att jag måste ta lustgas för att de ska få ut den, jag vägrade så då sa de åt Fredrik att hålla masken över mitt ansikte och plötsligt var jag helt borta. Känner efter ett tag att någonting kommer ur mig och förstår att det var moderkakan. De ville droga ner mig ordentligt eftersom de annars hade behövt skicka in mig på operation. Samtidigt som de i sista sekund lyckades dra ut den så ropade de på Fredrik att han var tvungen att följa med dem till neonatalavdelningen.
Barnmorskan gör en undersökning på mig och säger att hon måste sy mig på två olika ställen. När allting var klart så skulle jag få vila och de sa åt mig att ringa på klockan när Fredrik kom tillbaka.

Helt nykläckt

När Fredrik kom tillbaka fick jag veta att bebisen vägde 3676 gram och var 49 cm lång, alltså var han stor för sin ålder. Han berättade lite olika saker som de gjort på honom och så fick vi fika av personalen och det var första gången som jag åt någonting sen efter att jag blev inskriven.

Jag fick bo på Antenatalavdelning C23 och innan vi åkte dit för att sova så åkte vi till bebisens avdelning för att titta lite. Jag fick åka rullstol och det var läskigt. Efter att ha sett lite på bebisen gick vi till min avdelning där vi sov i några timmar innan vi fick frukost. Dagen efter hade jag sjukt ont i ryggen eftersom läkaren som skulle sätta EDA på mig hade fåt sticka mig ett flertal gånger.

Jag fick inte ligga på vanliga BB eftersom jag skulle hållas under uppsikt på grund av blodtrycket. Bebisen låg nere på neo och jag satt med honom så mycket jag bara kunde. Han hade fått lunginflammation eftersom de missade att ge mig antibiotika och så hade han svårt att andas och fick därför andningshjälp.

1.Ligger och solar med andningshjälp
2.Ligger med andningshjälp
3. Första bilden där man fick se hans ögon lite
4. Ligger i mammas famn med massa slangar

Plötsligt så upptäcktes att jag fått en blodpropp i vänster ben och fick börja med blodförtunnande.
Vi fick träffa en barnläkare som förklarade hur allt låg till med bebisen och samtidigt höll de mig under uppsikt. I flera dagar fick vi höra att vi skulle bli flyttade till Danderyd, men flera gånger så uppstod någon komplikation med bebisen som gjorde att det inte blev av.
Tisdagen den 9 december så gick min pappa bort, han hade legat inne på samma sjukhus som vi men eftersom jag hade fått blodpropp så fick jag inte gå till hans avdelning.
Onsdagen den 10 december blev vi flyttade till Danderyd där vi äntligen fick bo tillsammans med våran bebis. Jag hatade att vara på sjukhuset och Fredrik kunde inte sova över med mig eftersom vi inte kunde lämna katten ensam så jag fick sova helt ensam i flera nätter i det stora familjerummet vi fått. Så att få komma till Danderyd var helt underbart eftersom man äntligen fick vara tillsammans.

I pappas famn på Danderyd

Torsdagen den 11 december fick vi åka hem och ha hemsjukvård istället, jag och Fredrik fick gå några snabba småkurser för att lära oss lite olika saker. Att komma hem var så sjukt underbart! Det jobbiga var dock att Fredrik inte kunde ta ut sina tio pappadagar så jag fick vara ensam direkt från början. Och redan på fredagen jobbade han 12-22.25 och gjorde det även lördag och söndag. På lördagen skulle vi på återbesök på Danderyd och då följde min mamma och hennes kille med. Allting var bra så vi fick åka hem för att på veckan därpå få hembesök.
Måndagen den 22 december blev vi helt utskrivna och fick börja vårt nya liv på helt egen hand.

Redo för att fira jul

Efter förlossningen hade jag så sjukt ont. Jag kunde inte röra mig och allting var så nytt. Min pappa hade gått bort och det var massor kring det som skulle fixas, och så var det jul och det skulle firas flera gånger med olika personer. 16 december hade vi minnesstund för min pappa och sedan skulle han begravas i Finland, jag åkte inte på den begravningen eftersom det inte funkade av olika skäl. Där var jag nyförlöst och skulle tömma min pappas lägenhet, fixa med massa papper och sånt. Tack gode gud för all hjälp från min mamma och hennes kille! Fredrik jobbade massor så det var mycket att hinna med. Ta det inte fel, Fredrik har hjälpt mig sjukt mycket och jag hade aldrig klarat allt utan honom. Och även fast det hände så sjukt mycket så höll sig våran kärlek stark så vi gifte oss 2,5 månad efter att Kasper föddes. Och inte ens på mitt eget bröllop fick jag vara smärtfri, jag hade massa problem efter graviditeten och precis till bröllopet fick jag njursten och kunde knappt gå. Och inte förrän många månader efter förlossningen kunde jag känna mig frisk. Ett tag kände jag mig riktigt nere, alla kompisar och Fredrik jobbade och jag var instängd i mitt eget hem på grund av allt som gjorde så ont.

Men i slutet av mars när jag äntligen blev klar med alla papper som hade med min pappa att göra så kände jag att allting skulle vända och bli bättre. Jag tog mig ut och försökte börja få kroppen att fungera. Och nu är vi här i mitten av maj och jag har en alldeles underbar bebis på 5,5 månad och inte ont i någon del av kroppen. Det tog mig fyra månader att bli helt återställd från förlossningen. Det har varit en riktig kamp och jag har verkligen varit nere på botten, men så har jag tänkt på hur underbara vänner och familj jag har som har fått mig att hänga kvar. Och den underbaraste har ju ändå varit min älskade bebis, och det är för hans skull som jag insåg att jag var tvungen att få livet att vända. Och det gjorde det!
Tyvärr så blev det aldrig av att Fredrik tog sina tio pappadagar så vi fick börja med den tuffa vardagen helt sjävla direkt. Och tyvärr så jobbar Fredrik väldigt mycket, han kommer hem mellan 19.30-23.50 från jobbet, och eftersom Kasper lägger sig runt 20 varje kväll så förstår ni att jag får ta hand om det mesta som har med honom att göra. Men man får ju vara glad över att Fredrik har ett jobb, och han gör så gott han kan och försöker hjälpa mig så mycket som det bara går. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vet att om han själv fick välja så skulle han välja att ha lite andra arbetstider så att han hann vara mer hemma med oss.

Så torsdagen den 4 december 2008 01.07 födde jag en underbar pojke som vägde 3676 gram och var 49 cm lång. Han föddes fyra veckor för tidigt.

Min älskade Kasper!

Mamma älskar dig!

Min älskling idag, 5,5 månad

Ojdå, jag fick nog till en ganska lång berättelse. Är impad om det finns någon som orkat läsa igenom hela!

 Update: Suck! Jag måste vara bra knäpp ju. Skulle berätta för en kompis att jag äntligen skrivit en förlossningsberättelse och då sa hon att jag ju redan hade skrivit det för länge sen. Nej nej sa jag.. Kollade igenom mitt arkiv.. Och vad hittar jag som jag skrev i december? Jo, en FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE!!!
Här har jag suttit jättelänge och skrivit någon som jag redan skrivit engång :P
Aja, de är inte helt identiska, här får ni tidpunkter som jag hade glömt och så har jag ju berättat lite om eftertiden :P